I mannens fotspår



Stranden är lång tom och underbar. Vi promenerar...jag, sakta men säkert efter min älskling...



Det gör ont i mitt blåslagna bröst, arm och mina revben gör sig påminda...Knäet värker och har inte inbjudit till utflykter
så vi har mest slappat, och ätit....GOTT.

Solen har visat sig alla dagar utom två, men det blir ordentligt kallt på kvällarna så solen behövs



Det är väl inte den bästa resan vi gjort...men alla resor kan inte vara bäst...Ätit har vi ialla fall gjort....GOTT




Nu åker vi snart hem till Moffi , som väntar MYCKET...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0