Till sista andetaget
Jag följer en blogg som heter
http://annasanatomi.blogspot.com/
...en sorglig blogg om en mammas kamp för sin döende son...
Nu blir hans andetag tätare och mamman räknar..
En så oerhört sorg att förlora sin son blott 13 år gammal
Så ödmjukt tacksam man känner sig inför livet...tacksam att nära och kära får vara så pass friska...
Vad är en liten förkylning...lite värk i benen, ryggen...
Alla obetydliga fåninga små konflikter...när man blir påmind om livets skörhet, att vi inte har några garantier för morgondagen...
Det gör att man lätt känner sig just ödmjukt tacksam för livet ....att man får vara med
I tonåren hade jag en lite lapp på mitt kylskåp där det stod
" jag var mycket dyster för jag saknade skor ...tills jag mötte en man utav fötter...."
Tänkvärt !
Tack! Det var mycket tänkvärt, vi måste ibland bli påminda om hur bra vi har det
Ja Britten...vi har mer att vara tacksam för än vi anar...tack för klokt inlägg..som gör mig eftertänksam...
Ja du, nog ska vi glädjas o känna lycka för de vi har av enkla små saker, av friskhet o allt vad livet ger. Livet är en gåva som vi ska vårda ömt.
Kramiz Anki N
jo, man ska vara tacksam, livets små glädjeämnen ska ta´s tillvara
kramar
Får jag låna din lapp och sätta upp på mitt kylskåp, den om skor och fötter ? Vilken vacker bild, den tar nästan andan ur en ! Ha en skön kväll! :)
Himmel så gripande och fasansfullt....och så starkt att orka blogga.....
Så söt Moffi är där i fönstret....med "punkfrilla"....visst ser det ut så ??? hihihi...
Så fint ni kommer att få det på nya stället !!!! Ser helt underbart ut med dom vackra fönsten....
Kram på dig
Margaretha
Hej!
Så sant så..
Söt vovve som har koll på läget, hihi.
Kram Madeleine
O nej, ibland behöver vi något som skakar om oss ordentligt i vår trygga värld, men, det är ju för hemskt att läsa!
Tittade på uppföljningsprogrammet till Himlen kan vänta för några dagar sedan och det programmet ger ju också perspektiv på tillvaron.
Lägenheten ser helt underbar ut! Ni kommer att trivas som fiskarna i vattnet, även Moffi!
Togs inga foton vid din sminkning? Före och efter bilder hade suttit fint!
Kram från pörtet
Mmmm du...detta är värt att tänka på..man ryser och kan bara känna en iskall kår ner över ryggraden..
Ja det var en tänkvärd dikt..
Ja det är alltid jobbigt när ens barn blir sjuka, kan förstå hennes oro över ett älskat barn.
Som du säger, då får man vara tacksam att man bara har lite skavanker..
Jag vet hur väl du tänker om dina medmänniskor..
Sköt om dig..kramkramen till dig..
i found you !....Kram till dig du kloka, sanna otroligt omtänksamma Britten
Ja fy. Att behöva gå igenom nåt sånt! Både för barn och mamma..
Man ska verkligen stanna upp och lukta på blommorna ibland.
Kramisar
ja...det är verkligen att hantera det ofattbara...med en egen 13 åring i huset..jag känner att jag inte ens orkar tänka tanken till slut. Precis som du säger, man ska tänka sig för innan man klagar på vardagens förhållandevis små bekymmer och det är nyttigt att bli påmind. Kram på dig
usch så tragiskt å så orättvist,
Kram
Mycket, mycket tänkvärt!
Jag vet inte om jag klarar att titta in på den bloggen. Det verkar supertufft!
Jag gläds åt allt jag har :) Kanske vågar jag tjuvkika in där lite...
Oj så tufft !
Du har helt rätt livet är verkligen inte rättvist och visst ska vi glädja åt det vi har och njuta av varandra av tacksamhet. / Kram
Ha det underbart gott vännen!!! Kraaaam!!!
