vildros...och glitteröga.

Hemma efter en vecka på gården.

En vecka som innnehöll mycket annat än vad jag hade tänkt.

Men så är det här i livet ! Det blir inte alltid som vi tänkt oss.

Nu sitter jag här vid min favoritplats i köket, och försöker sumera mina tankar .

 En lång dag är snart slut.

Vi har nästan 70 mil att åka, och idag var det väldigt mycket trafik efter E4an, och en och annan olycka som får en att tänka på hur oerhört skört våra liv ändå är.

Så lite lite och livet kan ta en helt annan vändning.

Jag har märkt att jag blivit mera blödig med åren, känslorna åker berg och dalbana, och sorg och glädje som ändock är en så fundamental känsla i våra liv spelar stora spratt med mig

Jag bli berörd på ett helt annat sätt idag...även om jag alltid varit ganska så känslosam

Att ta adjö av mor blir svårare och svårare för varje gång, och klumpen som jag försöker svälja blir större och större.

Min känsla av att inte räcka till blir också större...jag slits nästan itu ibland när jag tänker på att jag skulle velat vara där uppe nära...nära mor och nära bror

Mor som blir lycklig av att få gå ut, känna vinden i sitt ansikte och smekas av vårsolens strålar, och som inte så ofta får tillfälle att göra just det.

Som önskar att någon ska komma och prata med henne , och inte så ofta händer det.

I kväll överväldigas jag av känslor som inte är känslor av glädje och skratt....

Men så är ju just livet...

Ibland tror man att man ska dö rent utav ...Men livet går vidare

och i morgon är en annan dag