vildros...och glitteröga.

Våran Moffi har varit med oss nu snart i 11 år.
I okt fyller han 12 och är fortfarande hur pigg som helst.

Moffi är fullständigt hängiven sin matte, och ve den som försöker göra henne illa.

Han vaktar mig med sitt liv och finns aldrig mera än en armlängd ifrån mig.
När vi är ensamma hemma så sover han på husses kudde. När husse är hemma
vet Moffi att hans plats är i korgen.

Moffi väcker aldrig oss utan väntar snällt tills vi säger "godmorgon", men då blir han nästan
tokig av lycka över att vi är vakna och att stunden för att få gå ut närmar sig.

Gå ut är det roligaste som finns . När vi säger att vi ska gå ut springer han och hämtar sitt "ben"
och så kastar han det upp i luften flera gånger !!

När jag går på toaletten följer han gärna med ,om han får och lägger sig vid mina fötter.
Om jag duschar lägger han sig vid dörren , (för vatten ska man dricka ! inte ha på sig
tycker Moffi)

Om jag är ledsen kryper han gärna upp i min famn, lägger sin blöta nos på min hand,
eller så slickar han mina fötter, och gör allt som han förmår för att jag ska bli glad igen.

Sitter jag och jobbar på kontoret ligger han under skrivbordet . Kommer fram ibland ,tittar på mig
och frågar sig om inte vi ska hitta på något kul snart , men han har lärt sig att "vänta " ! och "sen"!
betyder just det.

Moffi vill helst följa med oss vart än vi går.Nu brukar vi säga till honom att vi ska gå och köpa mjölk när det
inte passar sig.Då smyger han iväg med tunga steg, och svansen mellan benen för att gömma
sig under skrivbordet, för då vet han att han måste stanna hemma.

Vi har även lärt oss att när vi reser bort måste vi lämna honom först hos hundvakten.Sen kan vi packa.
För när han ser resväskorna blir han alltid orolig, och nervös och det har hänt att han
till och med blivit sjuk när vi varit på väg att resa.

Moffi tycker inte om att åka bil ,men han älskar att vara i Holmträsk ,och när vi svänger
in vi skylten " norra Holmträsk" blir han helt galen av lycka och pratar och hoppar runt runt av lycka.

Lika lycklig blir han när vi kommer hem igen och svänger in på Hagagatan . Då tittar han på Husse
och så ska husse säga " har du sett var vi är Moffi"? Då utbryter vild kalabalik...

Moffi " pratar" väldigt mycket. När han har ätit springer han runt runt styr nosen i allt han kommer
åt och pratar länge och mycket!!

Jag funderar ibland på hur livet skulle sett ut utan Moffi ?

Ganska tomt antar jag.! Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi ,föreställa mig att en hund
skulle kunna ta en sån stor plats i en människas liv.
Men nu vet jag !

Vi har lovat varandra att den dagen Moffi blir dålig och inte orkar ska han få sluta sina dagar
utan en massa lidande och konstgjord andning.
Han har gett oss så oerhört mycket av sin gränslösa, vilkorslösa kärlek. Så många underbara
långpromenader, så många fina parker och naturupplevelser.Så mycket sällskap och tröst.

VI är skyldig honom allt !