Tillintetgjord
Varför den grep mig kanske ännu mer än vanligt är för att det är en sann historia som utspelar sig i den lilla byn Solberg där jag gick i skolan
Sanningen om familjen är ännu otäckare än ryktet
Detta hände efter att jag slutat skolan och lämnat bygden
En grymhet så stor så det är nästan omöjligt att fatta.
Författaren som också är huvudpersonen i boken berättar om sin uppväxt tillsammans med sina 2 syskon och alkoholiserade föräldrar.
Hunger som gör att man äter grismat, och river ner tapeter i smyg för att slicka på tapetklistret...
Pappa som håller huvudet på henne under vatten tills hon tappar andan varje gång hon ska bada
Hur hon blir våldtagen som 5 åring av en bybo och hur hon ser sin mamma bli våldtagen av samma person under ett epilepsianfall...
Hur hon blir tvungen att äta maten som hennes pappa spytt i....
Hur man fotografer barnen nakna, låter dom posera med sprit och cigaretter för att sedan sälja bilderna
Det finns ingen hejd på hemskheterna
Jag undrar bara när jag läst boken HUR ? kan samhället blunda för sådana förfärliga övergrepp
Jag känner mig alldeles chockad av denna läsning
Huva så hemskt, men jag måste nog läsa den också. Har du läst "Kärlek och stålull" av Lisbeth Pipping? Den är också en sann historia, och hemsk på sitt sätt. Barn som far illa är det värsta som händer!
Usch, jag läste en kort artikel i tidningen om den här boken. Jag tar så illa vid mig att jag inte orkar läsa den känner jag. Samma sak med djur som misshandlats, jag orkar inte med att se bilderna och läsa artiklarna i tidningen. Håller med dig, hur kan barn få fara så illa utan att någon vuxen reagerar? Och då ska man betänka att detta kan jämföras med ett sandkort i hela Saharaöknen, en liten, liten bråkdel av all ondska och allt elände som förekommer runt om i världen i denna stund. Man saknar ord...
Fy ! jag vet inte vad jag ska säga. Har hört att boken är svår att få tag i . Har du den kanske man kan låna. Men egentligen känner jag också som Christer.
Kram
Kärast Du! Jag blir illamående bara av det Du beskriver, vet inte om jag orkar läsa den! Väcker för många hemska minnen!
Kram*
Men så tragiskt - jag tror inte jag klarar att läsa den boken!
Precis som de förra kommentarerna, så reagerade samhället...det var för jobbigt att hantera, därför var det lättare att blunda och låtsas som ingenting...Det är vad jag har upplevt!
Ja jag hörde ju hur upprörd du var ni du berättade om boken sist..Ja det är konstigt att samhället inte reagerat eller anat något..
Hur kan föräldrar vara så ONDA mot sina älskade barn. Det är för mig ofattbart..HEMSKT, det är bara förnamnet..
Ha en trevlig hemfärd..Kramkramen,,
Finns inte ord för vad man ska säga,hoppas föräldrarna dog ensamma och under vidriga förhållanden,hur gick det för barnen sen?,kul du är nyfiken ni är många nu,haha.
Den ska jag läsa NU!
Man har väldigt svårt att fatta...tyvärr!
Men det gör att man känner att vi kan alla göra skillnad..om än i det lilla
Kramen från mig
ja egentligen hemskt att säga men jag håller med föregående.
Man borde inte komma undan med sådant ostraffat
Kikar in och säger heeeej:))
Kram;)))
Den boken vill jag nog inte läsa.....ibland kan det bli lite mycket. Förstår om du blev upprörd. Det räcker för mig att läsa din 'recension' Huuu!
Kram//Carolina
Uch, jag ryser bara jag tänker på det. Den boken klarar jag nog inte av att gå igenom, jag far så illa av sånt där vidrigt. Ja, hur kan samhället blunda för sånt. Blir dessa barn som växte upp i detta elände någonsin helade?
En stark otäck historia som man önskar bara vore påhittad.
Kramiz Anki N
vilka hemskheter - SÅ sorgligt att en del barn ska behöva leva så
kramar
usch vilken grym bok det verkade vara,
å att det fått hända ,
Vad vackert du skriver om din älskade mor,
kram till dej
Nej vet du va du goa Britten, nu har jag läst tillräckligt mycket om eländes elände, orkar inte ta in mera för stunden. Förstår dock at det måste kännas dubbelt så hemskt när man känner igen miljön...
Nä nu skulle jag behöva få mig ett riktigt vitaminpiller till bok, få se om jag kan hitta någon.
Tja, om Blinka tänker på sina valpar, vem vet? Dom hundkunniga säger att det inte är så.
Det ska bli spännande nästa gång vi träffar dottern för hon behöll ju en pluttevalp, lilla Diino. Så vi får se hur reaktionen blir mellan mor och son!
Förresten ringde hon mig exalterad igår och meddelade att sambon äntligen friat! Efter tolv år tillsammans ska dom gifta sig i slutet av sommaren, himla skoj ska det bli! Jag lyfter på hatten åt dem, fostrat tre barn tillsammans har dom gjort sedan artonårsåldern, det har inte varit lätt alla gånger.
Ha nu en fortsatt skön helg, vi kom hem från en snabbtur med husvagnen, regnet orkade vi inte med...
Kramen
