Tänkvärt !
Vi spelade kula på torget en dag.
En liten folkskole grabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte, och han förlorade dem.
Han snorade till och gav mig en blick
då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig när jag kom till vår port,
jag tyckte det var något fult jag gjort.
Jag gnodde tillbaka, men ingenstans
kunde någon säga var grabben fanns
Jag skämdes, jag tror jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.
Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att än en gång få se den pojken glad
Men nu är han säkert en stor grov karl
som släpar och sliter-jag vet inte var
och visste jag det förslog det ej stort
Man kan aldrig ändra det fula man gjort
Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar som stelnat till män-
jag vet ! den här dikten har jag haft på min blogg en gång förrut... men ! ....
Det har ingen betydelse att du haft med den förr, den är fortfarande aktuell och viktig! Å alldeles underbar....Kram du fina..
Du får upprepa dig HUR många gånger som helst....för vi läser det gärna om och om igen. Tänkvärda ord kan man aldrig få för många!
Kram//
Och varje gång läser man den med eftertanke. Visst har alla gjort något de ångrat?
/P
Den dikten var obligatorisk när jag gick i skolan, vår svenskalärare var omåttligt förtjust i den och jag tyckte den var så sorglig. Det var så synd om den lille folkskolepojken. Mycket tänkvärd dock, läst med vuxna ögon.
Får en klump i bröstet...
Jättebra dikt med tänkvärda ord...
Ja jag håller med alla föregående,,den är väldigt bra, för man känner igen den så väl,,gillar att läsa dikter flera gånger. det blir ett fint flöde när man läser....
kramen.
