Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans
Ingen som inte förlorat ett älskat husdjur vet hur bottenlös sorgen är när ett älskat djur lämnar.
Nattsvart förtvivlan, och en sorg så bottenlös som skulle man drunkna.
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det skull göra SÅ ont.
Länge länge efter att Moffi lämnat oss klarade jag inte att gå på de platser där vi vandrat.
Ännu idag när man spelar " I did it for Love" med Jessica Andersson som jag hade med i filmen jag gjorde som ett minne över Moffi ...så gråter jag .
Men idag kan jag tänka på Moffi utan att det gör bara ont , även om jag fortfarande känner ett tryck över bröstet när jag tänker på honom.
Men jag fick god hjälp att komma igenom sorgen
En ny fyrfota vän
Ett litet charmtroll av guds nåde...
Hon hjälpte mig och oss.
I dag vandrar vi i Hagaparken med glädje ..och gärna gärna i Stora Skuggan
Platser som var så förknippade med Moffimannen
Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans...
I morgon åker vi till Gården så håll utkik efter
http://pyrobritt.blogg.se
En vecka på gården....
Tänker på dig idag min vän
Vet hur du var nära din fyrfota Moffiman...
Men tänk vilken tur att du har en liten prinsessa nu
Ja, man kan verkligen sakna ett djur så att det gör ont. Känslan kan sitta i länge, länge.
En hund kan aldrig ersätta en annan. Men en hund kan fylla ut tomrummet. Tiden läker, som tur är men minnet har vi kvar så länge vi håller det vid liv.
/P
ja jag vet vad han betydde för dig, och vad du betydde för honom...Han var en riktig "Brittendog"
helt underbar, känner en klump i bröstet när jag ser bilden på honom..
Tänker nu Moffi och Molly, så lika namn,,skulle passa som syskon.Jättefina båda två..
Förstår att Molly hjälpt dig mycket på traven att påminna dig om att livet trots allt går vidare.. Så nu gäller det att kasta pinnar och komma ihåg alla fina minnen,,Styrkekramen till dig...
Å lilla Moffi
Jag får en klump i bröstet när jag ser honom
Du skriver så fint så att jag får en klump i halsen... Fint om båda dina vovvar.
Ha en mysig vecka hemmavid...
Sorgen och glädjen vandrar tillsammans - det är fint.
Gården - så nära Stockholmsgatorna, var där i somras, vidunderligt! Märkligt att jag inte tagit mig dit förr när jag bor så nära. Men det ska bli fler gånger. Med gott sälskap och matsäck!
Ha det gott med riktigt mycket Norrlandsvår!
Så sant Britten, ingen som inte har mist en kär familjemedlem, vet hur det känns...Kram till er och nospuss till fina Molly...
Uch ja, de e hårt att förlora en kär fyrfotad vän, de gjorde vi också för ett år sedan, så tungt, så tomt..oh då trots att vi hade två kvar här.
Fina bilder på dina vänner. Konstigt nog har jag mina också på bloggen idag..:)
kramiz
Tiden går fort, jag minns det som igår när han gick över regnbågsbron!
Jag har upplevt precis som du, haft svårt att gå på favoritplatserna efteråt. När Larissa gått bort flyttade vi ganska omgående och så blev det även när Loppan gick bort. Det kändes faktiskt befriande att slippa minnena just då. Senare när tiden läkt såren kan man ta sig tillbaka, minnas, sakna och längta men ändå förstå.
Kramen
Visst saknar man sin fyrbenta vän även om det gått år
Jag kan själv ofta sakna min lilla speciella kisse fast det var många år sedan hon lämnade mig
och ja saknaden och sorgen av ett djur kan göra mycket ont också
Fin film du gjort som minne av din kära Moffi
Så skönt att du nu har en ny liten fyrfota vän,
och säkert Moffi där han nu är, är glad över att se dig glad igen och att den nya vovven flyttat hem till er och ger er glädje
Kramar
Just nu vet jag precis hur det känns...Vi fick ta bort Ozzy igår, usch och fy, tomt, tårar, så ledsen!
These dogs are really amazing - they are so funny and curious!
