Kärlek
Klockan var cirka 8:30 på morgonen när en äldre herre i 80 års åldern kom till mottagningen för att se över sitt sår och ta bort ett par stygn från sin tumme. Han förklarade att han hade lite brått...om till ett möte kl 9:00
Jag lyssnade och bad honom sätta sig i väntrummet. Jag visste att det skulle ta längre än en timma innan någon skulle kunna hjälpa honom men sade inget om det till honom. Jag såg hur han angeläget med jämna mellanrum tittade på sin klocka och bestämde mig därför att undersöka hans sår på en gång eftersom jag ändå inte var upptagen med en patient.
Vid närmare undersökning såg jag att hans sår hade läkt fint. Högg tag i en av läkarna för att kunna ta bort suturerna och göra rent såret. Jag och den äldre mannen började konversera medan jag tog hand om hans sår.
Jag frågade honom om hennes hälsa och han berättade för mig att han hade skött om henne en längre tid
- Och ända går du dit varje morgon även om hon inte vet vem du är? frågade jag överraskat.
Han log medan han tog min hand och lade den i sin hand och sade.
- Hon vet inte vem jag är men jag vet vem hon är.
Fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka och tänkte att det är sådan kärlek som jag vill ha i mitt liv.
/Sjuksköterska
genomskinliga vi
skuggor rädda för mörkret
vi sakta försvinner i
blind kan du komma till mig
naken och oombedd
för värre än att inte se
är detta att inte bli sedd
Å Britten jag blir så rörd/ kram kram
Alzheimer är sannerligen anhörigas sjukdom, den drabbade mår mycket bättre i sin egen lilla värld än de anhöriga som minns...
Kramen
Men älskade fina Britten, tårarna trillar... <3
nånstans där inne så tror jag han vet vem du är, om så bara för en kort sekund....och även inte så är det ju som du säger...du vet vem han är och vad han varit för dig.
Fina Britten omtanke kärlek och värme
Fin dikt..
ja det kan man kalla kärlek...Underbart att han sa att han vet vem hon är....
Det är kanske något man ska tänka på...kramen,,,,
Fantastiskt. Jag tänker på min farfar som gjorde exakt så i alla år när min farmor var dement. Varje dag var han där och hjälpte till med hennes påklädning och satte på henne hennes smycken. Snyft!!!
Ja helga...samma sak med min mor...varje dag....
O, så fantastiskt fint! Vilken kärlek!
Det var jag som skrev inlägget nyss, men namnet försvann
Kära Britt!
Just i dag vid middagsbordet diskuterade vi G och jag kring detta att besöka den som är sjuk i just den sjukdomen (alzheimer) och vi precis som tydligen många andra känner att "jag vet ju vem det är jag har älskat år efter år och hur kan vi veta hur mycket personen ifråga känner när jag är närvarande". Fortsätt du som tidigare för en dag är din bror borta och då är det för sent. Vi tänker på dig.
Kramar från Inger och Gunnar
