Het som Chile...
Utkast: Nov. 12, 2010
utan rubrik...
Här om dagen träffade jag en gammal god vän . En vän som jag inte träffat på många många år.
Hon berättade om sitt liv...om sina fina barn som växt och som blivit stora sen jag såg dom.
Hon berättade om sitt fantastiska spännande framgångsrika arbete, sina projekt och sina framtidsdrömmar i sin karriär.
På kvällen sen fann jag mig själv sittande med tårarna stömmande utför mina kinder.
Inte för att jag avundades henne eller kände någon avundsjuka....nej det ligger inte för mig...Jag mår bra av att höra att det går bra för folk runt omkring mig...
Men jag blev ledsen för min egen del.
Jag tänkte på mitt liv och vad som hänt under dom år som gått sedan jag såg henne.
Jag undrar hur många som förstår..som verkligen förstår vad arbetslöshet och sjukdom gör med ens självkänsla.....
När man varit sjukskriven i flera år, och när man efter att ha rehabiliterars ska försöka återgå ut i arbetsmarknad men in i något nytt...något som man inte har erfarenhet av...
Då !
visar det sig verkligen var självkänslan och självförtroendet tagit vägen. Hur attraktiv är en 50 åring med ständig kronisk värk...en 50 åring som arbetat med vård och omsorg , som tycker att det är det enda man kan... men inte längre klarar av rent fysiskt...
Hur attraktiv är man då ute på arbetsmarknaden...
Då känner man sig misslyckad , förbrukad och värdelös.....
Jag lägger mig i ett bad och låter tårarna strömma fritt.....
Sen tar jag nya tag...och fortsätter kämpa med och för min självkänsla och mitt självförtoende
Jag ger inte upp.....aldrig ger jag upp.
Detta skrev jag i ett inlägg i min förra blogg för några år sedan...
I dag aktuellare än någonsin för så många människor
Tankar om tankar
Tankens kraft är stark, så stark. Det har jag tänk på mycket sista tiden.
Allt börjar med en tanke. Vi tänker...en känsla och utifrån det...en handling
Våra tankar styr våra liv och vi kan i många fall påverka våra liv med våra tankar .
Vi kan påverka hur omgivning ser ut genom våra tankar. Väljer jag att tänka positivt om mina medmänniskor, så mår jag mycket bättre själv.
Alltid kan man hitta något positivt att tänka om en medmänniska..Om inte annat så kan man tänka " han hade fina byxor eller "hennes väska var snygg."
Det finns helt enkelt svårigheter och motgångar i livet som är omöjliga att hitta en bra lösning på. Men det lönar sig dåligt att oroa sig för sådant vi inte kan påverka.
6 e sptember.....
Ett magiskt datum för mig, med både bra och dåliga minnen.
Men jag struntar i dom minnena i dag och fokuserar innan jobbet på
Äpplen
Oj ! så många svenska äpplen det finns...man kan ju gå bananas
Jag fick en påse blandat med mig hem igår och plockade fram vaxdukskboken och bläddrade fram till
"Min bästa äpplekaka" som jag gör i stekpannan."......gott ! Kom så fikar vi !
...
Osynligt...
Så är det INTE...så klart
Jag både gläds , sörjer och saknar en massa saker som jag inte skriver om på bloggen.....men allt finns ju där... både smärta, oro sorg och saknad finns...så klart !
Så är det väl för alla
Vi väljer vad vi skriver om..det gör vi allihopa.
Och jag har valt att inte skriva så mycket personligt, bortsett från min sorg över min barnlöshet.
Men livet är både glädje och sorg , kanske inte alla vill skriva om det i en blogg...så är det och så får det respekteras....eller hur?
I dag är det bara du och jag..du är min och jag är din och kärleken förde oss samman
Tempen visar över 20 grader när jag går upp. Man har lovar över 25 idag
En dag som gjord för att knyta "hymnens band".
Klänningen sitter som en smäck och det gör skorna också. Mannen kommer att vara (naturligtvis i mina ögon) snyggast i dag , i sin nya fina kostym .
Vi ska alltså gå på bröllop dena vackra sommardag.
Om 14 dagar är det 17 !!!! år sedan vi själva gick uppför altargången
17 år ! Var har alla dom åren tagit vägen, det känns ju som det var igår.
17 år är en ganska lång tid med tanke på att en korp kraxade då om kort äktenskap....korpen kraxade fel.
Men idag...Grattis till Er 2 som snart blir 1
Regnet faller över Stockholm och mitt hem...
Jag skulle behövt sova för snat ska jag upp och gå till jobbet.
Timmarna går...och jag ligger vaken. Värken sliter i mina armar , fingrarna har svullit upp så jag kan inte få av mig mina ringar.
Fötterna bränner som eld trots att jag tog ett långt fotbad inan jag la mig och smorde med den nya salvan som ska vara så bra.
Sömnen är långt långt borta.
Men om ett par timmar kommer jag att vara på min plats på jobbet...jag kommer att sonda , sjunga , läsa sagor, kanske få mig ett tjuvnyp eller ett klösmärke.
Men jag kommer också att få många härliga skratt och en och annan kram, och det kommer att göra gott.
Jag kommer att ha tagit på mig ett annat ansikte än det som jag har på mig nu.
Så är fibron i ett nötskal
Baka baka liten kaka...
Sinnligt på nåt vis...och mycket meditativt...som strykning kan jag tycka.....( korkat eller ej )
Min kitchen aid och jag är ganska goda vänner , och ingen är gladare än maken som är i sannning ett kakmonster.
Jag har många många "matochkak" böcker, men jag återkommer alltid till min favorit
Min gamla vaxade receptbok, som vi började skriva när jag gick husmoderskolan för 100 år sedan...typ
Vad många roliga recept det finns där....
Jag har många kakor som jag namngett efter dom jag smakat kakorna hos
" Moster bojjans sågspånskakor "
" Birgit Karlssons mjukkakor "
" Elisabet Ös banankaka "
" Christers matbröd "
" Bettys chockladrutor "
" Brittas bullar "
" Merjas blåbärspaj "
Carolas bregottkakor....ja listan kan göras lång
å så roligt det är att baka småkakor...det blir bara fler och fler och fler
Sen köpte jag jordgubbar på Katarina Bangata..19 kr...jättejättegoda. Så söta så jag blev förvånad..
och förvånad blev jag också över att denna märkliga skapelse smakade så gott
Det har regnat otroligt mycket i dag.
Men mellan skurarna har det varit lika strålande vackert som det bara kan vara ...en solig sommardag i Stockholm
och alltid retar jag någon när jag säger så...inte för att jag brukar retas , men ibland kan man inte låta bli.
Stockholm är så mycket mera än asfalt och betong...som vissa vill göra det till
Det doftar helt underbart ute nu..
Så skrev jag i går
I dag regnar det inte utan solen skiner...
Rik !
Då är du rik på det bästa sätt som finns
Hjärnans dag .....var det i går...
Min bror spelar bowling...
Min bror är sjuk---Alzheimers...
På boendet där han bor gör man många roliga saker , och det är tryggt att veta att det finns så bra ställen som också tänker och gör lite extra för dom yngre dementa...
(Utdrag ur en tidningen Spira)
Ljudet av rullande bowlingklot är omisskännligt. Strax efter Sven-Eriks strike får Lena Löf en split. Hon funderar lite på hur smutsiga fingrarna blir av att ha dem i bowlingklotet. Två av damerna från Sjöjungfrun vill inte prova, men tittar gärna på. Lena och Sven-Erik turas om på den vänstra banan tillsammans med Berit Innala, anställd på Sjöjungfrun och i dag också bowlinginstruktör.
Mat och fika mest uppskattat
- Middagar, luncher och fika är kanske mest uppskattat och därför de mest återkommande inslagen, säger Berit Innala, som också är projektledare. Vi har bland annat hunnit med lyckade middagar på Droskan och ute på Skeppsviks herrgård, där vi fick ett specialdukat rum med kandelabrar.
Sven-Erik tar upp händerna ur fickorna och låter klotet rulla igen. På högra banan släpper Ingemar Lövgren ner sitt klot från en ställning. Han ler när klotet går mot sitt mål och gillar helt klart utflykten.
Sedan projektet började i september har de också besökt Västerbottens museum, stadsbiblioteket och brandkåren.
Fler yngre får demens
Äldreboendet Sjöjungfrun tryckte i projektansökan på de yngre dementas särskilda behov av stimulans. De upplever att fler yngre får demensdiagnos. Även på geriatriken görs fler demensutredningar än tidigare på personer under 65 år.
När Levande vardag beviljats valde personalen till att börja med ut hälften av boendets tolv dementa under 65 år. Vårdtagarna fick sedan tillsammans med anhöriga fylla i enkäter om sina intressen.
Alla anställda turas om att vara med. Aktiviteterna och deltagarnas utvärderingar ska leda till nya arbetsformer och större arbetstillfredsställelse. Projektet pågår ett år, men förhoppningen är att det i höst blir permanent och kan riktas till alla dementa på boendet under 65 år.
Senast uppdaterad: 14 april 2011
Just nu händer mycket inom alzheimersforkningen...
Så mycket starkare än ord.....
Det är mycket som rullar runt i huvudet...
Ibland är det så skönt att kunna kontrollera sina tankar...det har jag försökt lära mig under de kurser i mindfullnes jag gått, och jag känner att jag mår bra av det och att jag har nytta av det.
Nu är klockan snart 0100.
Jag har just kommit hem till Sofies lägenhet igen , efter en kväll först hos min bror och sen på en sen bio där jag sett en heeeelt fantastisk film
Water for Elephant...
Jag känner mig nöjd med både dagen och kvällen, och jag tror mitt lilla yrväder (som tillåtit sig att vara det i kväll) också är nöjd med sin dag på sin 24e födelsedag.
Jag har haft en fantastisk upplevelse i kväll som jag delar bara med en och den kan jag leva länge på så jag går till sängs i kväll med...
en känsla ev lugn inombords ...en känsla av att allting är frid.........och det är
faktiskt så mycket starkare än alla ord
...
På Tippen
Alla 3 !
Kan vi göra nåt kul ! Sa Molly
Att gå upp till Tippen är kul....
Stora pinnar hittar man där, och springa får man också göra.....länge !
Sara försöker fånga sitt hem på bild
och lilla My är lycklig
Sen tog jag mina änglar till fjärilsmuseet
Många puppor men inte så många fjärilar
Sofie vågade klappa fiskarna...
Pink har det också blivit....Vår är Pink ....rätt Pink är gott
Livet...mätt i år och dagar
Ibland vinner livet
Och det är en så befriande härlig känsla när man ser och hör om det....
Det bubblar upp av glädje inombord
Jag är så glad för min vän som åter igen vid den 4e halvårskontrollen fick ett positivt besked i dag.
och jag gråter för en annan som gav upp i måndag, och lämnade sin familj och tre små söner....
Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet
35 år
Jag tog upp den och provade den och...
den satt som en smäck.
Jag funderar om jag skulle kunna ha den nu igen, på ett annat bröllop. Färgen och snittet håller ju fortfarande trots att 35 år gått.
Tänk så roligt det skulle vara att ännu en gång få bära en klänning som min mor sytt Eftersom hon också ska vara med på samma bröllop så vore det ju dubbelt roligt...
Men ...jag undrar blott...Kan jag det ...?
Min mor har sydd mycket fint genom åren. Hon sydde alla våra kläder när vi var små...Hon sydde om och tog till vara allt hon kunde.
En gång sydde hon en kostym till min bror av en gammal överrock som farfar vuxit ur.
Den brudklänning jag bar när jag gifte mig var också i viss mån designad av min mor.
Den sydde hon till min systers bröllop först, och 6 år senare använde jag den. Lite ändringar, för den var för stor, och för kort för mig först. Med lite askungehjälp..och vi ska sy och vi ska fixa.....
så blev den en dröm för mig också...
Så duktig hon varit lilla mamma. Hon sydde mycket till min farmor också.
Så kanske på något sätt skulle cirkeln slutas om jag vågade ta på mig klänningen som är
35 år gammal...
Vårfint !
Sovrummet har antagit stilen " Marint !
och jag är jättenöjd.
Köket börjar ta form. Luckorna är snart på plats.
Vi har ju varit, och är fortfarande ganska dåliga, så det går sakta sakta
Men !
Idag kommer bänkskivorna...6 Meter !
Jag ser ett ljus i dammtunnelns slut...
Sol
Alla är väl värda lika mycket och varför kan inte alla dagar vara värda att fira för allt levande på vår jord...
Trött blir jag också på allt tjatter....Kvinnors avundsjuka och, ja jag vet inte allt som vi ska analysera sönder hela tiden.
Nä i dag har vi njutit av god semla och härlig sol....
Solglas på...
Vi tar en promenad bort till Hässelby slott...Där vi för ett antal år sedan firade vårat bröllop...
Då blommade hela slottet, men himlen var lika blå då som i dag.
Upp för denna trappa gick vi som nyblivna äkta makar och vinden tog tag i min slöja...
En riktigt fin dag med Saraliten
och en annan liten skönhet
En vacker dag går mot sitt slut i en vacker storstad
Det finns bra boenden...
Personalen drog i gång aktiviteterna på Sjöjungfrun
I GÅR 10:39 De har åkt Botniabanan, besökt älgfarmen, gått på restaurang – varje vecka nya utflykter. Anställda på Sjöjungfruns demensboende har startat ett projekt för sina yngre boende – som annars lätt glöms bort.
Undersköterskan Berit Innala drog med sig några arbetskamrater på en kurs där de fick lära sig starta projekt. Och resultatet blev projektet ”Levande vardag”, med aktiviteter för de yngre.
– Det föll sig naturligt, då vi hade så många under 65, säger Berit Innala.
Varje onsdagseftermiddag ger sig tre ur personalen iväg på utflykt med sex boende. Uppslag får de bland annat från enkäter till de anhöriga, och förstås genom att fråga de boende direkt.
På första utflykten åkte de till en restaurang och åt buffé. Där visade det sig att alla kunde ta mat själva. Så då började de göra så även hemma på boendet.
Alla är överens om att det behövs särskilda aktiviteter för yngre personer med demens.
– De har ju all energi och kraft kvar, säger undersköterskan Karl-Gösta Karlsson.
Det behöver inte vara så märkvärdiga aktiviteter. Små saker, som att gå på kafé eller promenera, är ofta lika bra. Det viktigaste är att man kommer iväg och får se något annat.
Alla anställda är med och planerar och genomför aktiviteterna, i grupper om tre personer från olika våningsplan. Det ökar sammanhållningen att folk som inte jobbar så mycket tillsammans hamnar i samma grupp.
– Det har blivit en annan stämning i personalgruppen. Förr hade vi inte så mycket gemensamt, säger Berit Innala.
Den stora kostnaden i projektet är vikariekostnad. Just nu har de pengar för halva året.
– Vi hoppas att projektet ska bli en del av den ordinarie verksamheten, säger Kristina Dahl.
Jag har en anhörig på detta boende så visst är det glädjande läsning
Marint
Inne på Lexington får jag typ habegär...
Marinblått är min melodi.....
Ikväll har jag städat vårat badrum och införskaffat nya handukar....
Marinblått, rött vitt....
Marint....kan det vara för att jag längtar till våren
Frääääääääääscht
I sovrummet drömmer jag nu om ett vitt överkast från just denna butik...men först måste våra sovrumsväggar bli något annat än " Stockholmsvita"....jag vet att det finns en nyans som heter så..men jag tycker Stockholmsvitt är smutsigt vitt och det är våra väggar i sovrummet....om du frågar mig....
Pladdersnack, låt munnen gå...Tystnaden är farlig,prata på
Vi översvämmas av information. Hela dagarna fylls av ord, texter, prat...
Jag tycker om att lyssna till det som sägs emellan raderna. Sådant som inte basuneras ut alla gånger utan det som sägs i det lilla, i det tysta.
Så många som inte har en chans i dag att göra sig hörde..dom tystas ner utav alla som VILL höras mest.
Många är duktiga och verbala och kan prata för sin sak och de som verkligen har något viktigt att säga får många gånger inte en chans.
Inte de stora ordens människa...det är ett uttryck som man hör ibland.
Kanske kan man tolka det uttrycket olika, men för mig är det förknippat med någon som är lågmäld, ödmjuk, men sitter inne med en oerhörd klokskap som inte alltid kommer fram.
Många har bråttom att prata, bråttom att döma, och många dömer ibland utan att veta.
Jag undrar ibland hur man kan dömma någon på enbart hörsägen. Hur kan man bestämma sig för att man tycker illa om en människa som man aldrig träffat tex.
Hur kan man välja att ta någons parti på enbart hörsägen....ord är viktiga. Sanningen är viktigare.
Sol och smutsiga fönster
Jag tror jag blundar ett tag till och går ut i stället.
En långprommis runt Djurgården får det bli i dag, sen åker jag ut till Sara lägenhet och röjjer lite mera så hon kommer in i morgon när hon kommer...
Välkommen till Stockholm Saraliten !
